Blog

Lugnet, Svalegatan, Svalöv

Elna Persson (f 1885) och August Holmkvist (f 1891) gifte sig 9 april 1916. I samband med detta flyttade de in i fastigheten Lugnet i Svalöv. Huset var nybyggt och utgjorde tjänstebostad för personal vid Svenska Utsädesaktiebolaget, där August var anställd som magasinsarbetare.

Den 26 mars inköptes matrumsmöbler och möbler till sovrum, bl a en säng, ett matbord med sex solar samt buffé. En del av köpet betalades kontant, resten den 17 april. Total kostnad 298 kronor. Enligt kvitto skedde köpet hos Birghs Måleriverkstad i Kävlinge.

Birgh hade även en möbleringsaffär. Här inköptes den 15 april en sats madrasser. En månad senare kompletterades bohaget med en pinnsoffa, ett klaffbord (något begagnat), en tvättkommod samt täcke och filt. För detta betalades 67 kronor.

Lugnet i hörnet av Svalegatan och Gjutaregatan innan rivningen. Foto: Sture Holmqvist.

Elna och August bodde på övervåningen, till höger om trappan. De förfogade över två rum och ett stort långsmalt kök. I köket fanns en vedspis som eldades med ved eller torv och bredvid stod diskbänken. Det fanns avlopp, men vatten fick hämtas i en pump på gården. Rummet bredvid köket utgjorde vardagsrum och var även entré. Det andra rummet hade balkong och var vad man kallade finrum. Trappan upp var brant. En gång ramlade Elna rätt illa i den.

Familjen Holmkvist i den nya lägenheten. August, Elna och Sture. Fotograf okänd.

Mitt emot familjen Holmkvists, fanns en lite mindre lägenhet. Här bodde Adrian Johansson. På bottenvåningen, i var sin lägenhet, bodde Herman Larsson och Olof Karlsson med familjer. Var familj hade en en lott för grönsaks och potatisodling samt hönsgård. Det var knappast lugnt i huset. Totalt fanns där ca 15 barn, så det måste ha varit liv och rörelse.

Det var också liv och rörelse i omgivningen. Sonen Eric har beskrivit ett tidigt minne från 20-talet,

Eric Holmqvist (född i huset 1917)

Här drog arbetsfolket förbi på landsvägen på morgnarna, hem igen och åter vid middagstid, samt ånyo hem efter avslutat dagsverke vid femtiden på kvällen. Många cyklade, men de som bodde i CeBe-husen nere vid bäcken föredrog att gå. Jag kan ännu höra träbottnatrampet och det var ofta taktfast och vittnade om färdigheter från exercisen på Ljungbyhed.

Huset hade kommungården (August insisterade på att man inte fick säga ”fattiggården”) som granne. Men i närheten fanns också Folkets Hus, Folkets Park, ”Koopra” och ABF.

Familjen växte. Totalt blev de sex barn, Sture, Eric, Malte, Elly, Aina och Åke. Eric och Elly kom att flytta från orten. Malte dog ung. Sture, Aina och Åke förblev Svalöv trogna.

Per Månsson (barnbarn) har, med hjälp av lokala hembygdskunniga, kommit fram till att Lugnet revs i slutet på 60-talet. Tomten stod sedan obebyggd fram till 80-talet då kommunen lyckades förvärva fler fastigheter i området. Dessa revs också och här byggdes det sk Nya Svalöv under 90-talet.

Eva Löfkvist (barnbarn)

Jag kan känna ett stort vemod, när det gällde rivningen av de husen, eftersom jag minns en del av dem från min barndom , Lugnet ff a eftersom mina morföräldrar bodde där, men också bryggarens hus, då jag var lekkamrat med en flicka , som bodde där. Och det som var ” bagaren på hörnan”, där kusin Torgny och jag gick och handlade glass, när vi fått en slant. Det var en väldigt god vaniljglass i små strutar, som kostade 25 öre. Ja, och tant Olgas hus, en låg gul länga mittemot ”Lugnet”.
Lugnet Svalöv
Lugnet, tavla av konstnären Tore Nilsson som dokumenterade flera hus i Svalöv innan de revs på 80-talet. www.torenilsson.se

Eva Löfkvist

”Lugnet”, med gaveln ut mot bryggarens hus. Mittemot, i den gula länga man skymtar, bodde en god vän till morföräldrarna, Olga Nordström. Bilden triggar i gång många minnen hos mig.

Men Lugnet var inte alltid en idyll.

På 20-talet utbröt en fabriksarbetarstrejk på Utsädesaktiebolaget. De som arbetade vid kvarnen och magasinet i Svalöv drogs in i den. Strejkbrytare från Galizien kallades in och strejkande arbetare vräktes från sina bostäder.

Eric Holmqvist

Vi blev uppsagda från lägenheten där vi bodde. Än idag kan jag se de långa uniformerade konstaplarna, som med sabel i bältet, trängde sig in i lägenheten, där mor fick besked inför hela barnaskaran att nu skulle vi ut. Det var för oss barn ofattbart att vi inte skulle få bo kvar i den lilla tvårummaren där vi alltid hade bott.

Det verkar som att vräkningen trots allt inte verkställdes. Men Elna tog ändå barnen med sig och flyttade hem till sina föräldrar eftersom det inte fanns pengar till mat.

Lägenheten var trång för en sexbarnsfamilj. Barnen delade säng två och två.

Efterhand flyttade barnen ut. Bröderna Eric och Malte hyrde rum ute i samhälle efter att de gått ut skolan och börjat arbeta.

Både August och Elna var aktiva i föreningar och i politiken. I slutet på 30-talet var August kassör i Fattigvårdstyrelsen och Elna var Barnavårdsnämndens ordförande. Köket i lägenheten utgjorde då i praktiken kommunens socialkontor.

August och Elna bodde kvar i huset till 1955. Då fick det en lägenhet i den villa som Ainas man Erik byggt åt familjen.

Familjen samlad utanför Lugnet tillsammans med gäster. Från vänster Eric, kusinerna Astrid och Britta, Aina, August, Elna, Åke och Elly. Sture saknas på bilden. Ev är det han som håller i kameran.
Faktura bohag
Bohag inköpt 1916
Källor
Per Månsson har letat fram uppgifter om husets öde och letat fram bilder.
Eva Löfkvist har letat i minnet efter hur huset och lägenheten såg ut.
Aina Månsson (antecknat av Kerstin Söderholm) har berättat om hur det var att växa upp i Svalöv.
Eric Holmqvist har återberättat minnen i olika form bl a som griftetal vid brodern Stures begravning.  

Mormor Elsa en Västeråsprofil

Erik och Elsa Andersson, min morfar och mormor, flyttade till banvaktstugan Lillån i Västerås 1935. De hade tidigare bott i Svältan i Hubbo. När Elsa avled 1988 skrev Västmanlands Läns Tidning det här.

Klipp ur Västmanlands läns tidning,

Lillåns banvaktstuga låg centralt i Västerås. Namnet kommer från ett biflöde till Svartån som lades igen på 1800-talet. Banvaktsstugan som revs omkring 2008, var tidigare stationshus i Ekolsund. Det flyttades till Västerås 1902.

Efternamn visas nu korrekt

Programmet TNG som sajten utnyttjar visar som grundinställning inte namn som förvärvats genom äktenskap. Detta är ganska störande eftersom ffa kvinnor då visas med sitt flicknamn.

Det finns en insticksmodul som korrigerar detta och den är nu aktiverad. Gifta kvinnor visas nu med efternamn enligt äktenskap med tillägg av födelsenamn inom parentes. Se nedan.

Exempel sökning på efternamn
Exempel individ sida.

Ny kartfunktion

Kartfunktionen på sajten har ändrats. Hittills har Google maps använts. Nu används istället Open Street Map (OSM) som är en open source applikation. Bortsett från att den är gratis så är det en kartfunktion som byggs upp av användarna.

Detaljeringsgraden kan vara sämre jämfört med Google särskilt utanför tätorter. Samtidigt är kartorna ganska fina. Se nedan.

Utskrift från vidunge.com av orter knutna till Bengt Holmqvist.

För att bilderna ska bli så här så måste administratören hinna med att geotagga alla händelser. Lyckas man med det kan man följa en persons liv från vaggan till graven på kartan.

Måns Halm stred mot Napoleon

Hur fick Måns sitt namn?

Måns Knutsson föddes 27 augusti 1792 i Asmundtorp (idag i Landskrona kommun). Föräldrarna hette Knut Olsson f 1744 och Ingar Månsdotter f 1753.

1792 var ett ödesdigert år. I mars hade kung Gustav III mördats. Söderut i Frankrike ställs kungen inför rätta och republik utropas.

Efter en tid av skräckvälde går den franska revolutionen in i en ny fas. En ung militär från Korsika vid namn Bonaparte börjar sin karriär.

1813, 20 år gammal, värvas Måns till Norra Skånska Infanteriregementet. Han placeras i andra fältkompaniet och får nummer 39 och namnet Halm.

Varför fick han heta så? Jo därför att det rimmade på Malm. Det hette nämligen soldaten före honom i rullan. Namnet Halm är ovanligt, men han kunde ha fått ett ännu ovanligare. Soldat nummer 37 hette Blå och nummer 143 Grym. Det fanns också namn som Flöjt, Id och alla typer av djur, vattendrag, växter och mänskliga egenskaper. När befälet kommit den sista soldaten i kompaniet, verkar han ha ledsnat på att hitta namn. Nummer 150 heter helt enkelt Slut.

Regementet hade satts upp året innan med Carl von Döbeln som förste chef. Hjälten från det förlorade kriget mot Ryssland hade fått uppdraget att bygga ut försvaret i Skåne. Nu var det fred och vänskap med den gamle arvfienden i öster. I söder fanns dock Napoleon kvar och Danmark, hans allierade.

Norra och Södra Skånska infanteriregementenas uniformer 1813-1814

Sverige går in i kriget

1813 var det skarpt läge. Karl XIV Johan var kronprins. Sverige hade gått med i alliansen mot Napoleon och utlovade 30.000 soldater till kriget i Tyskland. Den franske kejsaren hade tvingats retirera från Ryssland med stora förluster, men tänkte inte ge upp sina positioner i Preussen och de andra tyska staterna. Sverige stod nu på samma sida som Österrike, Preussen, England och även Ryssland.

Måns och övriga soldater mönstrades in den 16 mars 1813 i Karlskrona. Chef för regementet (fältbataljonen) var Fabian Wrede, dvs samme man som headhuntat Jean Baptiste Bernadotte att bli svensk kronprins. Chef för det andra fältkompaniet var D. R. Brunow Hernaud. 18 mars avseglade bataljonen, totalt 600 soldater och officerare, från Karlskrona på skeppet Manligheten och landsteg nio dagar senare vid Lankenbek på Rügen i Svenska Pommern..

Norra Skåningarna bildade nu andra brigaden, tillsammans med två bataljoner från Kronobergs regemente, 75 mörnerska husarer och ett kanonbatteri.

Infanterister blir matroser

31 mars kommenderades Hernaud med 240 man till tjänstgöring på sex däckade kanonslupar vid Stettin. Man verkar ha blandat personal från kompanierna så det är inte helt klart om Måns Halm var med. Infanteristerna blev nu plötsligt matroser. Stettin liksom Lybeck hölls fortfarande av fransmännen. Uppgiften var att blockera hamnarna samt att skydda svenska fartyg från fransk eller dansk kapning.

En annan uppgift för bataljonen var att arbeta med befästningen av Stralsund. För det fick man extra betalning. Man fick också sköta bevakning och postgång. 12 man från varje kompani uttogs till att bilda en jägardivision. Jägare användes för spaning och specialuppdrag. De stred inte i de strikta formella formationer som annars var regel.

Mot Napoleon

Inför avmarschen mot Berlin utfördes persedelvård och exerciser. Trosshästar tillfördes. Under marschen genomfördes en övning med skarpskjutning. Som en sista krigsförberedelse genomförde underofficerarna en bal i staden Teterow den 25 juli.

Under fälttåget i Tyskland förde Carl Johan befälet över en arme som bestod av flera nationaliteter. Han försökte att spara sina svenska soldater så mycket det gick. Han hade kommit överens med de andra länderna om stöd för att Sverige skulle överta Norge från Danmark. Eftersom danskarna var allierade med Napoleon var det ingen som motsatte sig.

Det krigades under sommaren och hösten. Napoleon fick dra sig tillbaka. Det var egentligen först i det sista, men också största slaget, det vid Leipzig som svenskarna var riktigt i elden.

Preussiska soldater stormar in Leipzig.

Slaget om Leipzig – der Völkerslacht

Stormningen av staden leddes av Preussarna, men när dessa slogs tillbaka kallades de svenska jägardivisionerna in. Norra Skånskas jägare anföll tillsammans med jägare från bl.a Upplands och Södermanlands bataljoner.

Med kulorna visslande runt öronen störta man in genom den uppbrutna stadsporten. Där inne mötte vad som den svenske officeren Ljunggren beskriver som ett helvete. Flyende Preussare. Krutrök som fördunklade allt och från tak och fönster mördande kulregn. Två kanoner drogs fram och druvhagelskott drev bort de fransmän som fanns på gatan. Ljunggren träffades själv, men överlevde. Fransmännen övergav staden under tumult och panik. Vid en bro uppstod sådan trängsel att män, hästar och kärror föll i vattnet

Om Måns Halm tillhörde jägarna fick han här en känsla för vad krig verkligen innebär. Det fick i och för sig alla svenskarna i armén. Även om man inte gick i täten vid drabbningarna så passerade man slagfälten efteråt. Lars Hörstedt, född i Billeberga och husar vid Mörners regemente har målande beskrivit vad han såg.

”Ingen tunga kan uttrycka den fasa, här råder! Hvilken scen, där döden på tusende sätt har skördat! Skräck och vild förargelse intaga själen. Fiender ligga här emellan vänner, döende mellan döde, menniskor ibland kreatur. Mitt hjerta slog häftigt under det att jag betraktade dessa vidsträckta fälten, och den ena rysningen efter den andra for från hjessan ned till fotabjället.”

Mot Danmark och Norge

Fälttåget fortsatte efter Leipzig. Norra Skånska bataljonen marscherade genom de tyska länderna, först ned till Belgien, sedan norrut igen. Carl Johan marscherade nu med svenskar, ryssar och preussare mot Danmark. Efter några strider gav sig danskarna och avträdde Norge till Sverige.

Men eftersom ingen frågat norrmännen vad de tyckte fick de svenska trupperna resa hem för att driva igenom fredsöverenskommelsen. Norra Skånska bataljonen skeppades över till Göteborg och gick in i Norge. Efter ett kort krig gav sig norrmännen.

Carl Johan som var en slug politiker krävde inte att Norge skulle bli en del av Sverige utan bara att norrmännen skulle acceptera honom som kung. Därför blev unionen ett första steg mot norsk frihet, vilket är skälet till Oslos största paradgata heter Carl-Johan.

Kriget var slut, men för Måns Halm som indelt soldat fortsatte militärtjänsten. 1816 flyttar han till Norra Möinge 14 (idag i Svalövs kommun). 1818 placeras han i Billeberga kompani.

Måns bildar familj

Det är troligt att Måns Halm hade ett civilt yrke vid sidan av. Rotesystemet innebar ett stöd för uppehället för soldaten och hans familj, men det räckte knappast. Indelta soldater var därför ofta skräddare, skomakare, snickare eller annat som man kunde ha nytta av både militärt och civilt.

I mars 1819 gifter Måns sig med Hanna Larsdotter f 1795 från Stora Harrie. De får fem barn tillsammans. Knut föds redan i november samma år. Tyvärr dör han efter lite drygt en vecka. Det dröjer två år, sedan föds Nils. 1826 föds Ola, 1832 Bengt och 1836 Lars. Sönerna kommer att heta Månsson i efternamn såsom brukligt var. Nils, som är min farfar farfar, kommer att lägga till namnet Halm. Det gör även Lars, men han ändrar det sedan till Holm. Nils son Bengt kommer att byta namn till Holmkvist.

Måns beviljades avsked från det militära den 10 mars 1839 på egen begäran. Han är då 46 år gammal och har tjänat krigsmakten i 26 år. Deltagandet i 1813 och 1814 års krig antecknas i beslutet.

Hur han försörjer sig därefter är oklart. 1857 lever han tillsammans med sonen Nils och hans familj på Södra Möinge nr 1 i Svalöv.

Måns Halm går ur tiden

Måns Halm avled den 6 november 1869 och bodde då på Södra Möinge nr 1.

Bouppteckning förrättades den 19 november. Boets tillgångar uppgick till 477,80 rdr. (ca 30.000 kr i dagens penningvärde) varav fastigheten med 24 kappland jord (ca en tredjedels hektar) uppgick till 300 rdr. I boet noterades 1 kaffepanna, 1 kaffekvarn, 2 stolar och en kakelugn. En aktion hade inbringat 155,55 rdr. Änkan Hanna Larsdotter och sönerna Nils Månsson Halm (lanthandlare) och Lars Månsson Halm (skräddare i Saxtorp) deltog vid bouppteckningen.

Boet hade också skulder om sammanlagt 258,88 rdr. Det var just sönerna Nils och Lars som lånat fadern pengar. Cirka en månad innan han avled hade Halm dessutom lånat 75 rdr av drängen Nils Tufvedson. Behållningen av boet var därför 219,92.

1869 var det år det periodiska systemet skapades av ryssen Mendelejev, Suezkanalen öppnades och den svenska utvandringen till USA började ta fart. Nu kunde man också åka tåg mellan Malmö och Stockholm. Tre år tidigare hade Sverige tagit ett första steg mot demokrati genom att avskaffa ståndsriksdagen.

Måns Halm blev 77 år. En aktningsvärd ålder på den tiden. Om han tillhörde de skåningar som rusade fram mot Leipzigs stadsportar 1813 hade han nog inte räknat med att bli så gammal.

Källor:

Eric Dahlberg, Skåne och Regementet – En bok om Skånes land och folk och om Kungl. Norra Skånska infanteriregementet för dess soldater, Kristianstad 1936

Lars Hörstedt, Tyska och norska fälttågen 1813 och 1814 – uppteckning öfver de märkvärdigaste händelser och slag, Håkan Ohlsson’s Boktryckeri och förlag, Lund 1894