Aina Månsson berättar för systerdottern Kerstin Söderholm omkring år 1995. Utskrift från bandinspelning.
– Familjen bodde på Lugnet, som huset hette. Det var två rum och kök, kanske 40-50 kvm. Det fanns en vedspis som vi eldade med ved eller torv och på andra sidan var diskbänken. Vi odlade potatis och grönsaker. Elly och jag fick hjälpa mor och pågarna fick på sin lott att bära upp vatten, hugga ved och gräva i trädgårdslandet och liknande Vatten pumpades upp från gården. Vi bodde på andra våningen med en brant trappa. Vi hade avlopp men bränslet fick bäras upp och askan fick bäras ut.
– Vi bodde i sängarna två och två och de fick bäddas upp under dagen. Du förstår att mor hade ett väldigt sjå. Det var hon som lagade maten och Elly och jag fick torka disk eller liknande.
-När jag tänker tillbaka har jag svårt att förstå hur mor orkade med allt. Tänk dig; sex ungar som skulle till jobb, skola och arbete. Vi hade havregrynsgröt, smörgås och kaffe på morgnarna. Vi hade möjlighet att äta frukost hemma men de som arbetade skulle ju ha frukosten med sig. Sedan hade mor att bädda alla sängarna och städa, sopa golvet och ta ut mattorna mm innan det var dags med middagsbestyren. På lördagen bakade mor vetebröd och ibland någon sockerkaka. Vetebrödet varade i allmänhet till söndagen, sedan var det slut. Mellanmålen brukade bestå av kaffe och en smörgås. Far hjälpte aldrig till i köket och inte pojkarna heller. Mor var duktig på att ta hand om och laga maten, fast det begrep jag inte då, när jag var barn. Jag var inte glad för mat och det var mors stora bekymmer. Till middag kunde det serveras bruna bönor och stekt fläsk, soppa, kokt torsk eller stekt sill. Köttet köptes av en slaktare som kom en eller två gånger i veckan. Fiskhandlaren kom också, med häst och vagn. Farfars bror (?) hade en gris och den slaktades innan jul. Då fick vi nog lite av den vi också. Vi hade alltid två rätter. Rabarberkräm eller äppelkräm på torkad frukt till efterrätt.
-Mor sydde allting själv. Hon hade en trampsymaskin som hon var väldigt stolt och glad över. På den sydde hon linnen, klänningar och förkläden till Elly och mig, skjortor till pågarna och arbetskläder och skjortor till far.
-Far arbetade alla åren på utsädesbolaget, där man torkade och rensade fröer som sedan vidarebefordrades till lantbrukarnas odlingar. Far var i många år med i fullmäktige och Fattigvårdsstyrelsen och Skolstyrelsen i Svalövs församling. Far var även med i styrelsen för Kooperativa Handelsföreningen under många år och har fått medalj från både kooperativa och Allmänna Svenska AB.
-Mor hade plats i Höör något år, men hon trivdes inte alls där. Det var tydligen inte den rätta kontakten. Men sedan flyttade hon till Svalöv och arbetade på Månsabo tills hon gifte sig. Hon trivdes väldigt bra där och hade väldigt fin kontakt med frun i huset. Hon var yngre och barnsköterska. De hade en liten påg som mor brukade berätta om och som hon var väldigt glad för.
-På 30-talet hade mor uppdrag. Hon var ordförande i Barnavårdsnämnden och även ledamot av Kyrko- och kommunfullmäktige. I slutet av 30-talet hade vi nästan socialbyrå hemma. Far var då kassör i fattigvårdsstyrelsen och mor var Barnavårdsnämndens ordförande.
-Du frågade om vi hade mycket böcker hemma. Det var väl inte så mycket, men jag minns att Malte, Eric och Sture köpte en hel serie böcker. Det var väl antagligen ungdomsböcker som de sedan i sin tur lånade ut till ungdomarna i området. Far brukade köpa veckotidningen Vårt Hem, och även böcker, som förmodligen var serier därifrån. Vi hade alltid Arbetet och det lästes. Jag minns att mor brukade klippa ut några dikter av Nils Ludvig eller liknande Jag tror nog att både Elly och pågarna läste mycket, både böcker och tidningar. Det fanns sådant även om jag inte precis var den som var mest intresserad av det hela. Jag minns att både Eric och Malte hade mycket aktiviteter på olika sätt. Allers Familjejournal var en anlitad tidning som förebild för mycket lövsågsarbete och andra sk hobbyarbeten. Eric var nog den som ansågs mest praktiskt lagd och fick då vara hemma när mor var ute på arbete någon dag. Då fick han fråga sig fri från skolan för att titta till oss mindre syskon. Jag minns att han hade så mycket vi fick lov att syssla med.
-I skolan fick vi betala själva både pennor, skrivböcker och även läroböcker. De fick ofta gå i arv från den ene till den andre, så det var aldrig att man hade några nya böcker, som i matematik eller så.
-Vi var väl inte mer sjuka än barnen i allmänhet i vår ålder. Jag ansågs väl vara lite klen och fick ofta tillskott av vitamin och kalk och sådant. Åke hade ju sina problem. Annars tyckte jag nog att pågarna och Elly var friska, bortsett från tillfälliga åkommor.
-Farfar var smed på Svalövsgården alla åren. Han arbetade även som pensionär. Han hade s. k . stat, så att de fick mjölk och sådant från Svalövsgården. De var ju inte så många, så de hade gott om mjölk. Så hade vi höns hemma och det var ett väldigt tillskott till hushållet med både ägg och höns.
-Mina morföräldrar minns jag inte så mycket av. Morfar hade lantbruk och jobbade ju vid tegelbruket, det var antagligen säsongsarbete. Mormor hade besvär med hjärtat, det var väl därför mor var hemma och hjälpte till. Hon vävde ju mycket, som vi har sett resultatet av, alla de här dukarna och annat som vi har fått ta del av. Mormor var död innan jag föddes och morfar dog -27, så jag har inget minne av dem, men mor berättade att morfar arbetade vid tegelbruket i Höje och då bodde de i ….. Sedan bodde morfar i ett gatuhus i Löddeköpinge och en moster Johanna hushållade åt honom.
-Mycket har förändrats under dessa åren. I vårt hem hade vi inte radio, teve eller telefon. Radio fick vi först då jag var ungefär 10 år. Det var en liten kristallapparat som vi ärvde av morbror Ivar. 4-5 år senare fick vi högtalare till den. Då var det sändningar på eftermiddagen och kvällarna.
-Far klippte håret på oss allihop och även på vänner. För det fick han väl en liten snaps kanske. Han sulade skor, och tofflor skulle ju också sulas, för att de skulle hålla lite längre, så det var ett vanligt göra på kvällarna. Sture brukade, när han gick i skolan, på eftermiddagarna gå in tvärs över vägen till toffelmakaren och hjälpa honom att riva tofflor, som vi sa. Då skiljde man bottnarna från ovanlädret, som användes på nytt till nya tofflor. Sedan tror jag nog att både Malte och Eric fortsatte med det, när de kom några år efteråt.
-Vad gjorde man? Mycket tid gick åt till att stoppa strumpor och laga kläder av olika slag. Och sedan läste man tidningen, för det var ju där man fick nyheter om världen. Erik och jag var mycket aktiva i ungdomsklubben i Svalöv. Där hade vi mycket aktiviteter; studiecirklar, möten, fester och annat, så där råkades man ju och där blev det som det blev!
-Hur var man klädd? Man hade tofflor, utomhus var det ju klädseln på fötterna. Inomhus hade man sk lappaskor. Mor brukade sy sådana av tjockt tyg. Man hade mycket kläder på sig även inomhus., det var nog inte så varmt. På vintrarna hade man linne, ylletröja och livstycke för att hålla strumporna uppe, och byxor förstås. Men det var ju aldrig tal om att en flicka skulle ha långbyxor, som hade varit så skönt. Därför hade man alltid en bit av låret som fick bli lite svalt.
-Vi hade bara en stackars cykel. Det var far som ägde den och cyklade på den när han skulle till arbetet eller hälsa på någon lite längre ifrån. Mor kunde aldrig cykla så hon fick alltid gå dit hon skulle. Vi hade aldrig någon cykel utan fick låna grannens. Lärde sig cykla gjorde man ju, men man fick låna för att komma någonstans. Väldigt snälla grannar hade vi, som vi fick låna cykel av för att kunna komma ut.
-Jag har det intrycket att både Erik, Börje, Alice och Mary fick väldigt fin kontakt med sina svärföräldrar. När det gällde barnbarnen tror jag nog att både Eva, Torgny och Per har fått mycket del av mors omsorger. Hon var verkligen förnämlig och far likaså, men på ett annat sätt. Det var en väldigt fin kontakt.
-Min barndom har varit kanske fattig, men vi har ju ändå haft den tryggheten och vetat, som man känt, med vissa bestämda regler som har fått följas och det tror jag nog är väldigt viktigt.